I boken levereras kritik mot religion och blind tro genom sarkasm och förenklade bilder av fanatism. Boken inleds med citatet "If Jesus came back and saw what's going on in His name, He'd never stop throwing up" ur Woody Allens film Hannah and Her Sisters. Titeln Kurt i Kurtby är en anspelning på Knutby, där mord utfördes i Guds namn i en frikyrklig församling år 2004. I boken ska Kurt åka på semester till Finland med sin familj, men på vägen till Finlandsfärjan kör de av vägen och hamnar i en älv. Älven för dem till en avlägsen by, Kurtby, där de hälsas välkomna av Kirsti Brud. Kirsti Brud är en karikerad version av Åsa Waldau som kallades för Kristi Brud inom pingstförsamlingen i Knutby. Kurt utses till pastor i församlingen, eftersom de tidigare pastorerna sitter fängslade. Efter ett slag mot huvudet blir han själv övertygad om de fanatiska budskapen som predikas i församlingen. Hans fru gör upp planer med deras barn för att fly från Kurtby.
Erlend Loe förlöjligar de sektlika tendenserna då han framställer dem på ett skrattretande och förenklat sätt. Exempelvis förklarar Kirsti Brud att "vi blir lätt osäkra utan en pastor", eftersom "vi är vana vid att någon leder oss och berättar för oss vad vi ska tänka och tro" (s. 37). Kristi Brud hotar också, om än på ett glättigt och låtsassnällt vis, alla som inte är henne till viljes och lyder med att de kommer att hamna i helvetet. Den vuxna läsaren kan ana ohyggligheter mellan raderna, så som barnmisshandel och/eller övergrepp på barn och mord. Exempelvis ges olydiga pojkar "smisk på snoppen" inom församlingen och Kristi Brud varnar Kurts fru Anne-Lise för att vara motsträvig eftersom "de andra pastorernas fruar har haft en tråkig tendens att halka i badkaret och slå huvudet dödligt hårt i vattenblandaren", vilket hände Knutbys pastors första fru. För vuxna kan boken med andra ord te sig smaklös och opassande för barn, men för en yngre läsare som inte känner till Knutbymorden framstår antagligen boken som en hysteriskt rolig beskrivning av uppskruvade händelser och knäppa vuxna som beter sig konstigt i religionens namn. Humorn omfattar också språkliga finesser och en lagom dos kiss- och bajshumor. Jag ser inget problem med boken, den innehåller flera lager, ett för barnen och ett för de vuxna. Övertramp, hjärntvätt och fanatism förekommer inom många religioner och många församlingar och därför är det ett ämne värt att behandla i barnlitteratur. Loe behandlar kanske inte kristendom särsklit nyanserar i Kurt i Kurtby, men å andra sidan är den sektlika församlingen han parodierar inte ett exempel på nyanserad tro och öppen kristen gemenskap. Jag anser att Loe förespråkar kritiskt tänkande och ifrågasättande av "sanningar" med sin barnbok om Kurtby. Om man anser att bokens tema är lämpligt eller inte handlar kanske också om hur man tänker kring humor. Får man skämta om allt? Svaret är kanske det samma som på frågan om man får skriva barnböcker om allt, nämligen; det beror på hur man gör det.
Barnet
Kristina Hermansson skriver i artikeln "Inkompetenta vuxna och kompetenta barn" om hur barnen får axla ansvaret och bete sig "vuxet" i 2000-talets skandinaviska böcker. Hon citerar Helene Brembeck som menar att "vuxenvärlden är barnsligare och barndomen vuxnare". Denna tematik framträder också i Kurt i Kurtby då det är upp till barnen (med hjälp av mamman) att rädda familjen och pappan Kurt, trots att han har gått med på att utvisa sin familj till skogen och vargarna. Hermansson hänvisar också till Mia Österlund som urskiljer två typer av vuxna i 2000-talets barnböcker: "de som beter sig vuxet och de som beter sig naivt". Kurt hör definitivt till den senare sorten. Den yngsta sonen Bud däremot är lillgammal med sitt kloka och eftertänksamma sätt. På vägen till Finland tar han en powernap "som de gör i finanskretsarna". När Kurt och Bud diskuterar vad som händer när man dör och kristendomens himmel är det Bud som tänker abstrakt och tröstande medan Kurt är envis och menar att man inte kan eller ska tro på saker man inte kan se. Kurt säger att det är för lite luft och för kallt för att någon ska kunna bo i himlen. Bud svarar att han inte menar den himlen, utan det som himlen är metafor för, men han vet inte var den himlen ligger. Efter att ha funderat en lång stund på deras samtal tillägger Bud: "Det verkar lite futtigt att tro på så lite, det är ju många som säger att det finns mer mellan himmel och jord än det ögat kan se".Bilden av Finland
Boken utspelar sig i Norge och Sverige, men målet för Kurt och familjens resa är Finland. Finland framställs som något avlägset, främmande och exotiskt. Inget vet något om Finland. När familjen drar lott om semestermålet är det Buds lapp som blir vald, hans önskemål är Finland. Resten av familjen blir förskräckta och skriker: "Bevare mig väl!" och undrar vad i hela friden de ska göra där. Bud rabblar upp diffusa orsaker till varför Finland är sevärt, som tycks tagna direkt ur en resebroschyr, för att övertyga familjen. Slutligen tillägger han den verkliga orsaken till varför han vill till Finland, där finns nämligen Mumindalen. Speglar boken en verklig syn på Finland? Är det det enda man vet om Finland, att mumintrollen kommer härifrån? Man kan fråga sig hur mycket vi vet om varandra inom Norden egentligen, förlitar vi oss enbart på stereotypier? Kurt vet inte särskilt mycket, han tar med sig egen norsk potatis på färden, för han litar inte på att den finska potatisen duger.Utgåvan jag har läst: Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm, 2009 (svensk översättning av Lotta Eklund).
Sekundärlitteratur: Hermansson, Kristina, "Inkompetenta vuxna och kompetenta barn - En framträdande tematik i 2000-talets skandinaviska bilderbok", Tidskrift för litteraturvetenskap, vol 44, Nr 2, 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar