Nordens hus

Vi besökte Nordens hus, eller Norræna húsið, i Reykjavik, en Alvar Aalto-skapelse som låg inklämd mellan stora universitetsbyggnader. Nordens hus är en kulturstiftelse som leds av Nordiska ministerrådet, som också har kulturstiftelser på Grönland, Färöarna och i Finland. Syftet med Nordens hus är att främja samarbetet mellan de nordiska länderna och värna om nordisk kultur. I Nordens hus fanns bl.a. ett imponerande bibliotek med endast nordiska böcker. Där fanns böcker på alla sju nordiska språk, förutom isländska, och en egen våning tilldelad barnlitteratur.

Vid Nordiska huset fick vi också träffa Sigurdur Olafsson, som är ansvarig för bedömningskommittén för Nordiska rådets litteraturpris. Han visade årets nominerade böcker och berättade om priset. Om orsaken till varför priset inrättades berättade han att Norden har många stora och internationellt kända barnboksförfattare och att vi dessutom har mycket åsikter om synen på barn här i Norden, vilket bidrog till att det ansågs bakvänt att vi saknade ett barnbokspris. Till råga på allt var Astrid Lindgren aldrig nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris, trots att hon är en av Nordens och kanske världens största (barnboks)författare.

Fakta om Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris:
-utdelades för första gången 2013
-priset delas ut varje år till ett litterärt verk som är skrivet för barn och unga
-priset ges till ett aktuellt verk som ska representera det bästa inom nordisk barn- och ungdomslitteratur
-bedömningskommittén, som består av experter från alla nordiska länder, nominerar verk från de fem nordiska länderna, samt Svenskfinland, Åland, Färörarna, Grönland och det samiska språkområdet och utser vinnaren

 

Bland årets (2015) nominerade böcker finns finlandssvenska Maresi, av Maria Turtschaninoff och Þórarinn Leifssons Maðurinn sem hataði börn (Mannen som hatade barn), som Dagný föreläste om. Vid första anblicken är min favorit av de nominerade den danska Ella er mit navn vil du købe det? av Mette Hegnhøj. Främst beror det förstås på formatet, "boken" är en brun pappask med kaffefläckar på, som hålls ihop av ett gummiband, det står också "Försiktigt - Innehåller poetsnö" på den. Inuti finns mycket riktigt poetsnö, som består av "hålen" som blir kvar i en hålslagsapparat med bokstäver på. Förutom poetsnö innehåller asken också 138 ark med poesi skriven på en skrivmaskin. Jag är helt såld, inte bara är jag en sucker for poesi, jag älskar också hemlighetsfulla askar, eller egentligen allt som rymmer personliga skatter och jag är minst sagt svag för skrivmaskiner (motvillig som jag är till ny teknologi). Poesiskatten finns också som inbunden bok för alla bibliotekariers skull. Nu återstår det bara att läsa mer av själva innehållet också!