onsdag 29 augusti 2018
onsdag 20 maj 2015
Gubbkärlek och kalasfina illustrationer
"Udo", viskar Allan och rör vid Udos hand.
"Ta oss härifrån, till drömmarnas land
Jag tror att vår balkong är en hemlig perrong.
Jag har sett duvor lyfta och försvinna."
Också på finlandssvenskt håll har det skrivits om drömmarnas värld. Allan och Udo är en kalasig och Karlsson-på-takig bok med charmiga och livfulla rim av Minna Lindberg och färgsprakande och myllrande illustrationer av Linda Bondestam. Drömmens absurditet och älskvärt söta gubbar är för mig ett vinnande koncept. Det skadar inte heller att illustrationerna är helt fantastiskt ljuvliga i sina detalj- och färgexplosioner. Kollagetekniken i boken förstärker känslan av flera dimensioner i drömmen, en "verklig" fiktionell dimension och en "fantastisk" fiktionell dimension korresponderar i bilderna, vilket också är fallet i Vain pahaa unta. Den här boken blir jag mysvarm och glad av.
"Ta oss härifrån, till drömmarnas land
Jag tror att vår balkong är en hemlig perrong.
Jag har sett duvor lyfta och försvinna."
Också på finlandssvenskt håll har det skrivits om drömmarnas värld. Allan och Udo är en kalasig och Karlsson-på-takig bok med charmiga och livfulla rim av Minna Lindberg och färgsprakande och myllrande illustrationer av Linda Bondestam. Drömmens absurditet och älskvärt söta gubbar är för mig ett vinnande koncept. Det skadar inte heller att illustrationerna är helt fantastiskt ljuvliga i sina detalj- och färgexplosioner. Kollagetekniken i boken förstärker känslan av flera dimensioner i drömmen, en "verklig" fiktionell dimension och en "fantastisk" fiktionell dimension korresponderar i bilderna, vilket också är fallet i Vain pahaa unta. Den här boken blir jag mysvarm och glad av.
Källa: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/minna-lindeberglinda-bondestam-allan-och-udo/
Källa: http://www.kauneimmatkirjat.fi/arkisto/2011/lapsetjanuoret/
"Drömmen saktar in som en karusell
på ett tivoli som stänger för ikväll.
Duvor kuttrar och fontänens vatten
faller som rymdens asteroider
i den tysta natten."
i den tysta natten."
Vain pahaa unta
Den finska boken Bara en ond dröm, av Aino och Ville Tietäväinen, innehåller fenomenala drömrealistiska illustrationer. Det är en häftig blandning av olika stilar på illustrationerna. Gråa serierutor med realistiska människor (pappa och dotter) beskriver det vakna tillståndet, medan drömmen exploderar i brinnande kritfärgade hästar och naivistiska och barnsliga teckningar, i stil med Jean-Michel Basquiats konst. Bilderna är mörka, färgstarka och surrealistiska, precis som en mardröm. Men vilken njutbar mardröm det blev!
Källa: http://sbrunou.blogspot.fi/2013/11/aino-ville-tietavainen-vain-pahaa-unta.html
Källa: http://www.hs.fi/kulttuuri/a1374982732472
Källa: https://eilispaivankirjat.wordpress.com/2015/01/10/aino-ja-ville-tietavainen-vain-pahaa-unta/
Boel Westin skriver om drömmar i barnlitteraturen i artikeln "Drömmens texter - Äventyret som reverie i barnlitteraturen". Hon talar om "drömtexter" då två eller flera dimensioner samverkar, d.v.s. att en "verklig" fiktionell dimension och en "fantastisk" fIktionell dimension korresponderar och interagerar med varandra. Vain pahaa unta är ett ypperligt exempel på detta, både i bild och intrig. Westin menar att protagonisten eller "drömmaren" genom drömtexten omtolkar och omformulerar sin verklighet inom fiktionen.
Källa: Westin, Boel, "Drömmens texter - Äventyret som reverie i barnlitteraturen", Tidskrift för litteraturvetenskap, 1996:2.
Det extrema (danskarna ska alltid vara värst)
När går det över gränsen?
Danska barnboksförfattaren Oscar K. har skrivit boken Lägret, som har illustrerats av Dorte Karrebæk, i vilken barndomen skildras som ett surrealistiskt koncentrationsläger. Lite magstarkt kan man tycka. Oscar K. är egentligen ett pseudonym för Ole Dalgaard, som hävdar att det är hunden Oscar K. som har kommit på idéerna till de barnböcker han har skrivit i samarbete med Karrebæk.
"Barndomen drabbar alla...", så börjar boken och jag blir full i skratt och illa till mods samtidigt. Min första reaktion håller i sig, men illa till mods förvandlas ganska snabbt till illamående. Bilderna är obehagliga men fantastiska. Jag bläddrar bland skräckfilmssidorna och tänker: jämförelsen är kanske inte så långsökt eller magstark, barndomen är inte en lycklig och idyllisk tid för många, utan tvärtom och jag tänker: det här är idyllfobin dragen till sin spets och jag tänker: de tyska koncentrationslägren var värre än den hemskaste skräckfilm fantasin kan åstadkomma och jag tänker: det här kan bara bli mer skrämmande och traumatiskt om ett barn själv hade gjort boken.
Är det för extremt och obehagligt? För mig är det nästan det, kanske just för att jag inte är ett barn. För föräldrar kan jag tänka mig att det är allra värst. Ändå är det ett otroligt viktigt ämne, något vi måste berätta om, det är inte lätt och det blir aldrig rätt, men det här är ett sätt.
Jag är trots allt tacksam över att danskarna är villiga att testa gränserna.
Danska barnboksförfattaren Oscar K. har skrivit boken Lägret, som har illustrerats av Dorte Karrebæk, i vilken barndomen skildras som ett surrealistiskt koncentrationsläger. Lite magstarkt kan man tycka. Oscar K. är egentligen ett pseudonym för Ole Dalgaard, som hävdar att det är hunden Oscar K. som har kommit på idéerna till de barnböcker han har skrivit i samarbete med Karrebæk.
"Barndomen drabbar alla...", så börjar boken och jag blir full i skratt och illa till mods samtidigt. Min första reaktion håller i sig, men illa till mods förvandlas ganska snabbt till illamående. Bilderna är obehagliga men fantastiska. Jag bläddrar bland skräckfilmssidorna och tänker: jämförelsen är kanske inte så långsökt eller magstark, barndomen är inte en lycklig och idyllisk tid för många, utan tvärtom och jag tänker: det här är idyllfobin dragen till sin spets och jag tänker: de tyska koncentrationslägren var värre än den hemskaste skräckfilm fantasin kan åstadkomma och jag tänker: det här kan bara bli mer skrämmande och traumatiskt om ett barn själv hade gjort boken.
Källa: http://bokunge.se/2010/09/
Är det för extremt och obehagligt? För mig är det nästan det, kanske just för att jag inte är ett barn. För föräldrar kan jag tänka mig att det är allra värst. Ändå är det ett otroligt viktigt ämne, något vi måste berätta om, det är inte lätt och det blir aldrig rätt, men det här är ett sätt.
Källa: http://www.oscar-k.dk/newsdetail.php?id=315
Jag är trots allt tacksam över att danskarna är villiga att testa gränserna.
tisdag 19 maj 2015
Nordens hus
Vi besökte Nordens hus, eller Norræna húsið, i Reykjavik, en Alvar Aalto-skapelse som låg inklämd mellan stora universitetsbyggnader. Nordens hus är en kulturstiftelse som leds av Nordiska ministerrådet, som också har kulturstiftelser på Grönland, Färöarna och i Finland. Syftet med Nordens hus är att främja samarbetet mellan de nordiska länderna och värna om nordisk kultur. I Nordens hus fanns bl.a. ett imponerande bibliotek med endast nordiska böcker. Där fanns böcker på alla sju nordiska språk, förutom isländska, och en egen våning tilldelad barnlitteratur.
Vid Nordiska huset fick vi också träffa Sigurdur Olafsson, som är ansvarig för bedömningskommittén för Nordiska rådets litteraturpris. Han visade årets nominerade böcker och berättade om priset. Om orsaken till varför priset inrättades berättade han att Norden har många stora och internationellt kända barnboksförfattare och att vi dessutom har mycket åsikter om synen på barn här i Norden, vilket bidrog till att det ansågs bakvänt att vi saknade ett barnbokspris. Till råga på allt var Astrid Lindgren aldrig nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris, trots att hon är en av Nordens och kanske världens största (barnboks)författare.
Fakta om Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris:
-utdelades för första gången 2013
-priset delas ut varje år till ett litterärt verk som är skrivet för barn och unga
-priset ges till ett aktuellt verk som ska representera det bästa inom nordisk barn- och ungdomslitteratur
-bedömningskommittén, som består av experter från alla nordiska länder, nominerar verk från de fem nordiska länderna, samt Svenskfinland, Åland, Färörarna, Grönland och det samiska språkområdet och utser vinnaren
Vid Nordiska huset fick vi också träffa Sigurdur Olafsson, som är ansvarig för bedömningskommittén för Nordiska rådets litteraturpris. Han visade årets nominerade böcker och berättade om priset. Om orsaken till varför priset inrättades berättade han att Norden har många stora och internationellt kända barnboksförfattare och att vi dessutom har mycket åsikter om synen på barn här i Norden, vilket bidrog till att det ansågs bakvänt att vi saknade ett barnbokspris. Till råga på allt var Astrid Lindgren aldrig nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris, trots att hon är en av Nordens och kanske världens största (barnboks)författare.
Fakta om Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris:
-utdelades för första gången 2013
-priset delas ut varje år till ett litterärt verk som är skrivet för barn och unga
-priset ges till ett aktuellt verk som ska representera det bästa inom nordisk barn- och ungdomslitteratur
-bedömningskommittén, som består av experter från alla nordiska länder, nominerar verk från de fem nordiska länderna, samt Svenskfinland, Åland, Färörarna, Grönland och det samiska språkområdet och utser vinnaren
Bland årets (2015) nominerade böcker finns finlandssvenska Maresi, av Maria Turtschaninoff och Þórarinn Leifssons Maðurinn sem hataði börn (Mannen som hatade barn), som Dagný föreläste om. Vid första anblicken är min favorit av de nominerade den danska Ella er mit navn vil du købe det? av Mette Hegnhøj. Främst beror det förstås på formatet, "boken" är en brun pappask med kaffefläckar på, som hålls ihop av ett gummiband, det står också "Försiktigt - Innehåller poetsnö" på den. Inuti finns mycket riktigt poetsnö, som består av "hålen" som blir kvar i en hålslagsapparat med bokstäver på. Förutom poetsnö innehåller asken också 138 ark med poesi skriven på en skrivmaskin. Jag är helt såld, inte bara är jag en sucker for poesi, jag älskar också hemlighetsfulla askar, eller egentligen allt som rymmer personliga skatter och jag är minst sagt svag för skrivmaskiner (motvillig som jag är till ny teknologi). Poesiskatten finns också som inbunden bok för alla bibliotekariers skull. Nu återstår det bara att läsa mer av själva innehållet också!
Isländsk barnlitteratur och humor
Om isländsk barnlitteratur har jag bland annat lärt mig att det ges ut ungefär 16 barnböcker per år, vilket kan jämföras med utgivningen på svenska i Finland. Ekokritik är mycket förekommande inom isländsk barnlitteratur, vilket inte är så konstigt med tanke på att det är mycket fokus på natur och miljö på Island. Något som däremot överraskade mig lite var att genustänk inte är särskilt förekommande i isländsk barnlitteratur och att queera barnböcker är rent av sällsynta. "We're not there yet", svarar Anna och Hildur, men förutspår att det är på intåg. Däremot är islänningarna bra på att skriva om tabun och okonventionella ämnen och de har också sin egna säregna och stundom brutala humor.
På tal om humor i litteraturen presenterade Dagný "Forms of humour in discourse", som är följande:
Källa: http://hubski.com/pub?id=113871
Källa: http://www.konbini.com/fr/culture/dessins-rocknroll-hugleikur-dagsson/
På tal om humor i litteraturen presenterade Dagný "Forms of humour in discourse", som är följande:
- exaggeration
- surprise
- slapstick
- the absurd
- verbal humour
- human predicaments
- ridicule
- defiance
- violence
- incongruity
*Hugleikur Dagssons serier lämpar sig kanske inte för barn, men är ett utmärkt exempel på den hejdlösa isländska humorn.
Om skrivande och fantasy
"The best book starts on a day not like any other day in your life"
Den 12:e maj föreläste Dr. Anna Heiða Pálsdóttir och doktorand Hildur för oss. Anna undervisar bl.a. i kreativt skrivande och har själv skrivit ett flertal böcker. Hon pratade om skrivande, främst vad gäller fantasy. Hon kom med många inspirerande råd, bl.a. citatet ovan. Anna jämförde böcker med telefoner eller radio, eller något annat som vi använder (läser) utan att reflekterar över hur de fungerar eller hur de är skapade. Hon anser att kreativt skrivande är viktigt för att få en förståelse för hur litteraturen fungerar.
Anna presenterade också en övning som hon brukar använda sig av på sina kurser i kreativt skrivande, nämligen att rita en karta; "the author must know his/her land". Kartor är typiska för fantasyböckerna, de finns i Muminböckerna, i Sagan om ringen, i Narnia o.s.v. och användningen av dem har fått sin början i och med A. A. Milnes kartor över Sjumilaskogen i början av Nalle Puh-böckerna. Övningen går ut på att studerandena ska rita en karta steg för steg innan själva skrivprocessen inleds, som sedan utgår från den värld som skapats. Övningen baserar sig på Holly Lisle's fantasy map, vars första steg är att rita tre punkter på ett papper, man fortsätter sedan med att rita bl.a. bergskedjor, floder och gränser. Allting görs steg för steg tills man har skapat en egen detaljerad fantasyvärld. Läs mer här: http://hollylisle.com/maps-workshop-developing-the-fictional-world-through-mapping/.
Hildur talade om fantasy. Det är omöjligt att beskriva fantasy med en definitionen som alla är överens om, eftersom det finns över 200 olika definitioner. Hildur förklarade att vissa exempelvis menar att hela historien ska utspela sig i en annan värld och endast i den världen för att kunna räknas som fantasy, medan andra hävdar att också annat kan klassas som fantasy, t.ex. Muminböckerna. Med en så strikt definition skulle t.o.m. Harry Potter-böckerna falla utanför. Hildur upplyste oss om att high fantasy är mest populär på Island just nu. Med high fantasy avses en fiktion som utspelar sig i en fiktiv, lågteknologisk värld med fantastiska/övernaturliga inslag. Motsatsen är low fantasy, som innebär att berättelsen nog utspelar sig i en fiktiv värld men att den har få eller helt saknar fantastiska/övernaturliga inslag.
Vi funderade kring vad som gör isländsk fantasy specifikt isländsk eller nordisk fantasy specifikt nordisk. Det är en frågeställning som går att applicera på all nordisk barnlitteratur och det är svårt att svara på. Är det synen på barnet? Eller främst landskapet? Vi kom inte fram till något enkelt svar, men enades om att exempelvis dalen som en del av landskapet är ett ganska typiskt drag i nordisk fantasy.
Den 12:e maj föreläste Dr. Anna Heiða Pálsdóttir och doktorand Hildur för oss. Anna undervisar bl.a. i kreativt skrivande och har själv skrivit ett flertal böcker. Hon pratade om skrivande, främst vad gäller fantasy. Hon kom med många inspirerande råd, bl.a. citatet ovan. Anna jämförde böcker med telefoner eller radio, eller något annat som vi använder (läser) utan att reflekterar över hur de fungerar eller hur de är skapade. Hon anser att kreativt skrivande är viktigt för att få en förståelse för hur litteraturen fungerar.
Anna presenterade också en övning som hon brukar använda sig av på sina kurser i kreativt skrivande, nämligen att rita en karta; "the author must know his/her land". Kartor är typiska för fantasyböckerna, de finns i Muminböckerna, i Sagan om ringen, i Narnia o.s.v. och användningen av dem har fått sin början i och med A. A. Milnes kartor över Sjumilaskogen i början av Nalle Puh-böckerna. Övningen går ut på att studerandena ska rita en karta steg för steg innan själva skrivprocessen inleds, som sedan utgår från den värld som skapats. Övningen baserar sig på Holly Lisle's fantasy map, vars första steg är att rita tre punkter på ett papper, man fortsätter sedan med att rita bl.a. bergskedjor, floder och gränser. Allting görs steg för steg tills man har skapat en egen detaljerad fantasyvärld. Läs mer här: http://hollylisle.com/maps-workshop-developing-the-fictional-world-through-mapping/.
Källa: http://lotr.wikia.com/wiki/Maps
Källa: http://bocker-emellan.blogspot.fi/2012_09_01_archive.html
Källa: http://gbgq.se/quiz/?p=576
Vi funderade kring vad som gör isländsk fantasy specifikt isländsk eller nordisk fantasy specifikt nordisk. Det är en frågeställning som går att applicera på all nordisk barnlitteratur och det är svårt att svara på. Är det synen på barnet? Eller främst landskapet? Vi kom inte fram till något enkelt svar, men enades om att exempelvis dalen som en del av landskapet är ett ganska typiskt drag i nordisk fantasy.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)